Det försvinner på vägen.

Ibland fattar jag inte varför jag ens bryr mig.

Kanske är svaret att jag trots allt får ta konsekvensen av andras korkade beslut. Hur fackrörelsen och den politiska rörelsen totalt tappat greppet . Båda är nämligen så insnöade i sin egen hierarki så de ser inte vad som håller på att hända med dagens samhälle.

Hur verklighetsförankringen från lokal till nationell nivå kan skilja sig ljusår. Hur det tex  Socialdemokraterna i Avesta kan satsas på den yngre generationen och på nationell nivå klarar de inte ens av att inse det mest banala som att barnen bör födas med 2 vårdnadshavare  per automatik (Grundstenen till Jämställdhet).

 Hur man helt övertygad tror att en 3:dje kvoterad pappamånad är en lösning. Har de ens förstått hur föräldrarförsäkringen fungerar ?

Föds barnen med 2 vårdnadshavare är den nämligen kvoterad lika  redan från början.

Att man sen får ett problem att det mest är mamman som tar ut föräldrarledighet beror på helt andra faktorer som ekonomi,amning,självbestämd ensam vårdnad osv.

Dessa frågor är något man ska lösa och inte förvärra för den enskilde familjen genom att införa en tredje pappamånad. 

Majoriteten av Det svenska folket förstår detta. Men det verkar som att kunskapen/förståelsen försvinner på vägen . Eller är det så enkelt att det gäller att rätta in sig i ledet om du vill göra karriär antingen fackligt eller politiskt ?  

Det verkar nästan som att ,har du blivit folkvald ska du sko dig själv först för att sedan, om, ja jag skriver om det blir något över strö det tillbaks till folket. Och har man inget att återföra så är tomma löften bra tillhands. En före detta stadsminister skrev en bok om det sovande folket. Kanske skulle man skriva en bok om de sovande politikerna.

Tyvärr gäller inte Kamprads ordspråk Politiker och andra makthavare.

vaggord-bara-den-som-sover-gor-inga-misstag