Hästar (pappors problematik) finns inte 2014.

Hur kommer det sig att mammor gladeligen tackar och tar emot  när deras partner skriver över sina föräldrar-dagar till dem och sedan utmålar sig själva som ojämställda offer?

Vågar mammorna inte säga ifrån att de vill ut och jobba?

Hur märkligt det än kan låta så finns  pappor som gladeligen skulle vilja få chansen att vara hemma med sina barn men inte kan, för de har nämligen inte fått förutsättningarna från början.

Idag sitter mamman hos ogifta par på vetorätt om vårdnaden.  Vetorätten borde snarare ligga hos barnet rent juridiskt. Vem vet vi kanske kommer dit en dag. 

Hur kommer det sig att moderns jämställdhet är viktigare än sina egna barns jämställdhet?

De är ju trots barn som växer upp till kvinnor och män,mammor och pappor. 

Är själv övertygad om att jämställdhetsarbetet skulle gå avsevärt mycket lättare om man som barn har växt upp med jämställda förutsättningar.

Kan det vara så enkelt att debatten om uttaget av  föräldrardagarna i själva verket bara används som slagträ för att belysa kvinnors (observera även ickemammors) ojämlikhet jämte män ( observera även ickepappor). De ensamstående mammor och även pappor borde dessutom inte räknas in i statistiken då de besitter alla föräldrardagarna . Statistiken skulle bli mindre missvisande då.

Sällan belyser media barnets ojämställda problematik som borde vara en självklarhet  i sig självt.

12

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men de belyser gärna alla kvinnors problematik med ojämnt fördelat föräldrarskap.

Pappornas problematik i föräldrarskapet då?  

Kom i skrivande stund på svaret.

Just ja , den problematiken finns inte !

 

/Elias